tabutankar

jag har alltid låtit barnen gå före mig.
jag tycker tt det är en självklarhet som förälder.
men nu har jag tabutankar
för nu vill jag gå före.

jag har ett barn som alltid har varit sjuk.
oftast väldigt, väldigt sjuk.
ibland livshotande sjuk.
allt sånt är över nu.
nu är mitt barn ständigt förkyld.
megaförkyld.

megaförkylning stoppar inte dagens unga att gå ut.

de umgås med kompisar.
är ute och festar.
går på bio.
precis som vanligt.
gör så att de blir sjukare.

nu till saken.
jag har en kropp som inte funkar.
när jag har någon som går runt och är megaförkyld blir jag också sjuk.
fast bara lite.
det räcker för att få megastora konsekvenser i min skitkropp.

den förkylningen gör att hela min kropp tokvärker mer än vanligt.
blir segare än vanligt.
jag kan lugnt säga att jag får ett helvete.

det tar veckor innan jag känner mig något bättre och slipper de mest hemska symtomen.
då är mitt barn redan megaförkyld igen.
och jag hinner knappt må lite bättre innan det är dags för megamuskelvärk och allt helvete igen.
jag blir galen.
det här har pågått i många år.

jag blir så satans irriterad när mitt barn går ut och festar och lever om och umgås och gör en massa saker och sen kommer hem toksjuk.
för mitt barn förvärrar sin egen situation och därmed min.

nu är sjukdomen här för att stanna tills det blir maj-juni igen.

mit barn är lika ofta tokförkyld på sommaren men då ser jag inte mitt barn för då är alla ute dygnet runt. det sovs i båtar och i tält och i sommarstugor.

jag blir gråtfärdig över bara tanken att få plågas en hel höst, en hel vinter och en hel vår igen.

jag kan ju knappast säga att ungen inte får komma hem.
men jag vill säga det.
eller egentligen inte.
men jag vill inte ha den här tokvärken i kroppen så länge nu igen.

fan vad irriterad och skitledsen jag blir.
bara tanken på all smärta är skrämmande.

för jag ska funka på mina tre jobb.
jag ska funka så jag kan leva ett liv.
jag vill inte vara hemma jämt med vidriga smärtor.

jag sköter alltid mina jobb.
men att ligga all övrig tid i sängen suger hårt.

vill inte.

vill leva.

Annonser
Published in: on tisdag 2 september 2008 at 6:06  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://jagvillhittasolen.wordpress.com/2008/09/02/tabutankar/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Gå före! Engelsidigt och partiskt, men det är din tur!

    Kan du inte förklara, kan inte ditt barn förstå? Funderar jag…

    Svår sits det förstår jag, men jag håller på dig o skickar styrkekramar!

    kram Solrosen

  2. Hur stort är det lilla barnet? Ibland trampar man på i ullstrumporna som barn till förälder och det ena året läggs till det andra, och medan det är naturligt att få vara toksjuk som 8-åring och få omvårdnad är det inte lika självklart som 18-åring.

    Apotekets handsprit kan vara bra att ha till hands. Undrar hur doktorerna klarar sig från att bli smittade av alla sina patienter. Ska fråga imorgon, jag träffar då doktor nr 2.

  3. Inga inlägg på flera dagar – hoppas du blir frisk snart! (Från din förkylning.)

  4. Hälsningar till sjuklingen – vi alla här ser fram emot fler inlägg när du blivit på humör igen ! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: