min promenix

gick för långt. blev yr och svag och vinglig.
fick gå till affären och köpa äpple, banan och vatten.
det hjälpte inte så jag köpte en färsk godisrem – socker.
nu efteråt när jag tänker bättre skulle jag ju köpt druvsocker, men det kom jag inte på då.
det är rätt äckligt att få den där supersöta slisksmaken i munnen och på hemvägen längtade jag efter kranvatten. 

jag undrar varför jag blir så slut och yr och vinglig. kännde mig så slut så jag gick bara på vilja. känns som att jag skärmade av omvärden. det jag egentligen ville göra var att sjunka ned i första bästa dike och bara grina.
beror det på att kroppen är trött?
går mitt blodsocker ned för lågt?
är det blodtrycket som är för lågt?

jag fick ett par riktigt jobbiga pulsrusningar under promenixen också.
önskar jag hade haft pulsklockan på och kunnat kolla vart pulsen drog iväg.
det kändes nämligen som pulsen drog iväg över 200 igen.

tre kilometer hemifrån gjorde mina fotproblem livet riktig kämpigt

utanför butiken jag köpte äpple och banan i mötte jag min pappa.
jag såg honom i ögonen och hejade. han fick såna bekymmer att undvika mig så han rasslade in i cykelställen med kassar och allt. jag orkade inte titta på eländet när han förskte trassla sig därifrån när cyklar välte och det lät.
han sa inte hej idag heller.

mitt mål denna helg var att gå tre mil.
tror inte att det kommer funka.
fotproblemen, bland annat hälsporre, gör riktigt ont.

däremot är det riktigt kul att se mina fötter och knän igen efter alla ödem.

dagens skitvikt -2,5 kilogram

andra siffror
15 644 steg, 837 förbrända kilokalorier, 11,88 kilometer

Annonser
Published in: on lördag 11 oktober 2008 at 9:06  Comments (2)  

The URI to TrackBack this entry is: https://jagvillhittasolen.wordpress.com/2008/10/11/min-promenix/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Ja, pappor kan vara besvärliga, man väljer ju inte sina pappor heller, var inte ledsen för det där nu utan tänk istället på hur bra du klarat dig genom livet trots allt.

    Grattis också till nytt ‘skitvikt’-rekord!

    Kanske kan du alltid ha 500:- i ett hemligt fack i plånboken och hamnar du riktigt illa till (med onda fötter, hjärtklappning, blodsockerfall och gråtkänsla) så kan du alltid kosta på dig lyxen av en taxiresa hem. Bara att du vet att du faktiskt rent tekniskt skulle kunna ringa på en taxi, när som helst, gör att du känner dig bättre och sedeln blir liggande kvar i plånboken…

  2. hej a. det var länge sedan jag slutade vara ledsen för min pappa. mitt liv har varit en enda röra så han har nog bara varit ett av de små problemen.

    roligt att du har samma tanke som jag vad det gäller taxi/hemfärd. jag har alltid plånboken och telefonen med mig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: