vem är jag?

jag tror att jag är en vänlig kvinna som pysslar om folk, som lyssnar, som älskar att skratta, som hjälper till där hjälp behövs. som verkligen, verkligen bryr mig om andra människor.

men jag måste vara en fullkomlig idiot som lever i en egenskapad låtsasvärld som inte existerar.
har jag blivit skvatt galen?
vad är det som händer?
har jag hamnat i en zon full av galenskap?

jag har åkt ut från missbrukarna också.
det är bannemig ingen som vill ha mig.
till något enda dugg.

hela hösten har jag lagt dryga 100 timmar per månad hos missbrukarna.

jag har kokat en miljon liter kaffe, städat och tvättat en miljon saker och lägenheter, handlat och kört runt som ett yrväder, lyssnat och bakat bullar.

för en månad sedan började en flicka att arbeta där. en flicka som jag uppfattar som konstig och elak. som inte vill utföra en enda arbetssyssla.
hon har fått ut mig nu. hon har sedan dag ett sått frön i arbetsgruppen.

så nu åkte jag ut för att jag är för babblig och då kommer inte de boende till tals. de boende har inte kunnat säga sitt för att jag har pratat så mycket. dessutom har jag kommit de boende alldeles för nära, blivit nästan som vän med dem.

chefen sa att det var anledningen och att han måste lyssna på sin personalgrupp.
men att han fortfarande har fullt förtroende för mig.

hur jag kan vara för babblig och inte låta de boende tala samtidigt som jag kommit för nära dem och blivit för mycket vän med dem, går inte ihop i mitt huvud.

min historia är annorlunda.
jag har slitit som en galärslav och har försökt vara vänlig mot alla jag mött. om man är kommunalanställd och har arbetat i en verksamhet som inte rör sig helt fort kan nog det uppfattas som ett hot eftersom jag sabbar tempot. helt plötsligt händer saker.
den dumma flickan har jag knappt haft kontakt med för hon har suttit och surfat på nätet och pratat i telefon med sina vänner. jag har befunnit mig i huset med missbrukarna och varit ute på stan och gjort ärenden.

det spelar ingen roll vilken historia som stämmer.
för det är jag som åker igen.

vem faan är jag och vart sjutton har jag hittat föreställningen om att jag är en trevlig person någonstans?

min vän som är så sjuk
han tycker i alla fall om mig
han försvarar mig och säger att det de påstår inte är sant.
han har jobbat med mig minst tjugo pass och vi har funkat klockrent.
han uppfattar mig i vart fall som den jag trodde att jag var.
han är skitarg på dem nu.
han har till och med sagt till chefen att det är ett stort misstag att skicka ut mig nu när chefen äntligen har fått någon som arbetar på arbetstid.

utan min vän hade den här dagen varit tusen gånger jobbigare.

men fy vad ledsen jag är.

Annonser
Published in: on söndag 21 december 2008 at 10:14  Comments (2)  

The URI to TrackBack this entry is: https://jagvillhittasolen.wordpress.com/2008/12/21/vem-ar-jag/trackback/

RSS feed for comments on this post.

2 kommentarerLämna en kommentar

  1. Du har ju redan fått ut en hel del positiva saker från ditt arbete med missbrukarna. Att chefen har förtroende för dig är också plus i kanten. Trist med den nya tjejen, men det är som det är, man kan inte bli gillad av alla. Missbrukarna gillade dig, det har du redan tusen bevis på, och din trogna läsarskara här på webben gillar dig också. Glöm inte det. Dessutom har du förmågan att komma ned med fötterna på jorden, fixar nytt jobb mitt i värsta lågkonjunkturen och två gånger i rad dessutom.

    • jag kommer att överleva detta med. men det är riktigt ruttet hur det hela har gått till. men får jag bara stampa runt ett par varv runt stockholm så har jag stampat av mig det på några dagar.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: