spark i baken tack

jag måste ha väldigt svårt att interagera med andra människor.
för det slutar ofta med att jag blir hackkyckling.

det här jobbet jag började på för snart ett år sedan. det var bra.
nu är det inte bra längre.
jag blir ordentligt hackad på av ena chefen och nu har hennes man börjat haka på.

(måste dock lägga till att jag har ett par fantastiska kollegor)

det är därför jag har mått dåligt en längre tid.
på grund av problem på jobbet.

nu har jag haft två veckors semester.
i oktober.
bara en sån sak.
vem får andra halvan av sin semester i oktober?

vad som har varit har varit.
men jag ska här i bloggen börja dokumentera från och med nu.

problemet när jag återger saker som händer på jobbet med mina sårade ögon och öron så lär det ju knappast bli helt opartiskt dokumenterat.
men jag är rätt bra på att  skildra händelseförlopp så jag får lita på den förmågan.

men visst är det sjukt att jag ska sitta en lördagskväll och bli tårögd för att jag skriver det här?
jag är ögonblöt och har en fet klump i halsen (som är större än vanliga äckelklumpen som beror på sköldkörteln)
har ont i magen för att jag ska tillbaka till jobbet på måndag.

i alla fulla fall.

jag använder min gråt och min depp som ursäkt för att förfalla.
jag har gått upp en kvadriljon kilon.
ok då. fem-sex i alla fall.
och nu när en stor fläskkorv ligger som en fastklistrad simring runt magen, viken pose jag än väljer, så gör det mig inte gladare. snarare mer ledsen och depp.

det är synd att jag är på den här nivån för det finns andra sidor av mitt liv som borde göra mig glad och får mig att känna mig lycklig.

grejen är nog att jag är konstig.
snäll och omtänksam. men konstig.

jag har inte en enda gång i mitt liv haft någon hejaklack.
ingen på min sida.
inte en förälder. inte ett syskon. inte ett barn.
jag har några som är lite längre bort som är fina.
men inte ofta.

så jag får alltid klara mig själv. i alla väder.

nu vill jag få lite kämpaglöd.
jag vill bli arg.

om jag inte kan det så vill jag åtminstone ha handlingskraft.
kraft att gå dit och tackla det jag möter.
kraft att bestämma om jag ska stanna kvar där.

men framförallt kraft att ta tillbaka min kropp som jag har kämpat så hårt för.
om jag drar igång med reductil och en vettig diet på måndag…

jag lovar mig själv att nästa vecka, hur jag än mår, ska jag börja ge tillbaka min nästan normalviktiga kropp till mig själv igen.
den kropp som jag började bli lite nöjd med.
ska försöka dokumentera det med. hur det går.

Annonser
Published in: on lördag 10 oktober 2009 at 9:40  Comments (7)  

The URI to TrackBack this entry is: https://jagvillhittasolen.wordpress.com/2009/10/10/spark-i-baken-tack/trackback/

RSS feed for comments on this post.

7 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jodå, du har en hejaklack, både här och där, men är man deppig hör man liksom inte de där heja-ropen… De flesta ”i vår ålder” har nog förresten inte någon vidare stor heja-klack, det var annat när man var liten.

    Tycker du kan läsa lite på denna sajt, kanske kan du få en och annan idé, tips eller utbyte med någon person i samma sits som du vad gäller jobbet… Sajten är http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se/

    Jag har också fått min semester i oktober en gång; de första två veckorna. Det regnade hela tiden, ja, det är så jag minns det i alla fall. Det är några år sedan nu.

    Det finns också en liten bok som du kanske kan tycka är värdefull, ”Skaffa dig en bra chef – Handbok för många medarbetare-och alla chefer” av Härje Franzén. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177386183
    I den hittar du tips, idéer och metoder för att hantera jobbiga arbetssituationer.

    Att blogga om jobbet, däremot, tycker jag inte är en av de bättre metoderna. Bättre du då skriver ned i en liten bok, eller i datorn, hemma. Skriv gärna ofta och mycket, skriv och analysera, men inte på nätet där alla i hela världen kan läsa (även chefen). Men det här är vad jag tycker, självfallet gör var och en som den vill…

  2. …och, förresten, med tanke på de där väldigt fina fotografierna från Simrishamn med omnejd, så ser oktober-semestern inte ut att ha varit helt fel ändå! De flesta missar ju det där för att de aldrig kommer på idén att ta semester i oktober. Nu har du ett fint minne för livet (och fina bilder). Du får göra en förstoring av det fina häst-fotografiet (hästarna gjorda av äpplen) och ha i en ram på ditt skrivbord på jobbet –> varje gång du tittar på bilden påminns du om hur fint det kan vara trots allt och känner dig inspirerad att kämpa på….

  3. tack snällaste a!

    har ju faktiskt en sista del att berätta också om mina fantastiska 45 timmar i skåne.

  4. Är det inte ok med jobbet pga av chefer eller ägare så har man nog inte så många andra val än att titta efter annat jobb. Samtidigt kan man ju försöka snacka med chefen/ägarna och se om det går att lösa knuten, vända det samtalet till hur du ska kunna utvecklas, finns det möjligheter i företaget osv.

    Om du känner signalen att det är något som är fel, så kliver du fram ett steg och tar för dig; jag vill utvecklas, jag är ett chefsämne osv. Om det är så att dom är lite neggo mot dig så lär de hoppa till och omvärdera.

    Missförstånd mellan människor är legio. Ibland behöver man bryta den vanföreställningen/isen med ett oväntat grepp. Går inte det, då fortsätter man att söka andra jobb.

    Vikten är tristo, med tanke på att din kur inte var världens roligaste. Jag har hört att man med LCHF kan gå ner i vikt, jättelätt och det helt utan att vara hungrig. Hahaha…

    Vikten är en tung bit om man är i inne i en ledsen period. Och så är det en blåsig och regnig höst just nu. Du får hitta ett projekt, ta dig till ett gym med massor av folk och massor av ljus. 3 gånger i veckan. Kör ett program och fokusera dig på det i några månader.

    Semester ja, jag brukade till för några år sedan ta solsemester vid den här tiden på året. Jag behövde den semestern för att klara av övergången till mörkertiden som faller över oss. Hjälp! Här faller mörkret igen! Det är ju höst…kallt, regnigt, blåsigt och inte alls underbart. Och ingen solsemester i sikte….

  5. Titta, nu har du redan 2 i din support-grupp! 🙂

  6. Rättelse: nu är vi 3! 🙂

    Jag håller på dig Solen!!

    Kramski!

  7. tack tack tack!

    ni är guld värda!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: